Bild på Lennart Eng

Krönika: Vad är hjärtat i ett konstnärskap?

I vår serie krönikor från personer i våra arbets- och referensgrupper har turen nu kommit till Lennart Eng, tecknare, konstnär, grafisk formgivare och lärare, som ingår i juryn för ALMA, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

Social skulptur var ett begrepp den tyska konstnären Joseph Beuys använde för att beskriva hur interaktion genom språk, gemensamt tänkande och handlande lät en ny form växa fram, hur tankar kan materialisera sig.

Så kan jag uppleva juryarbetet. Vi läser, tänker, diskuterar, lägger till, drar ifrån, tar ett steg tillbaka, omprövar, bygger på igen. Sakta växer varje år konturerna av en pristagare fram, juryns gemensamma tankemöda och bedömningsresa gör bilden allt tydligare av vår sociala skulptur.

Det som märks utåt av ett juryarbete är att någon blir belönad för en värdefull insats. Men vad de flesta, som inte sitter i juryn, inte tänker på är att juryarbetet också är en belöning, för juryn själv.

Jag tror inte att det finns mycket som är så både intressant och utmanande som att mötas runt en angelägen gemensam uppgift av det slag juryarbetet i ALMA innebär. Vad är hjärtat i ett konstnärskap? Vad gör en läsfrämjande insats så speciell att vi vill lyfta den till pristagare? Vi måste ge järnet för att reda ut våra egna tankar samtidigt som vi ska vara ytterst lyhörda när vi lyssnar på de elva andra jurykollegornas tankar och slutsatser.

Rätt ofta i livet utanför juryarbetet är man i situationer där hänsyn och omtanke begränsar hur man talar om konstnärliga prestationer.

Det slutna juryarbetet skapar frihet att uttrycka vad man innerst inne känner och tycker. Ja, det är i själva verket förutsättningen för arbetet, uppdragets essens.

Vad skulle ett sådant arbete vara värt om det inte kunde utföras, i ordets bästa mening, hänsynslöst.

Ibland har jag känt att det är en förlust för alla som inte sitter i juryn att inte få höra hur vårt ständigt pågående samtal utvecklar sig. Hur resonemangen slingrar sig runt varandra och växer i olika riktningar. Så lärorikt, så stimulerande så uppriktigt som det bara kan bli i en jury bakom en stängd dörr.

För oss i det slutna rummet blir det också självklart och tydligt att vi inte mäter tävlingsresultat, vi upptäcker och lyfter någon som vi anser viktig och värd att betrakta extra noga, pristagaren. Men det är och förblir en pristagare inte en vinnare som sprungit ifrån alla andra i en tävling.

Det finns så många insatser som är värdefulla inom ALMAS område. Vad som sker i arbetet är att jämförelserna och läsningen mynnar ut i att uppmärksamheten ett visst år vänds i en bestämd riktning utan att det krymper andras värde, det är en process där det enskilda blir synligt och förstås genom den rika mångfalden.

Man kan kanske lite klyschigt säga att juryn utser en pristagare men att alla är vinnare.

Diskussionerna i juryn kan ibland också kännas som en ultimat problemlösare, nästan ett slags ideal för det demokratiska eller humanistiska samtalet.

Tänk om det alltid fanns den här tiden (runt tusen mötestimmar på tolv år) till fördjupning, tänk om det alltid fanns utrymme att hitta vägar för att jämföra och värdera väldigt olika kvalitéer och arbetsinsatser med varandra. Tänk om det alltid fanns en öppenhet för att låta sig övertygas av argument och att låta tankar från andra få gro och ändra den egen uppfattning, prestigelöst. Vad skulle inte det vara värt?

Och visst, tanken att man aldrig skulle vilja lämna detta högspänt intressanta sammanhang kan föresväva en men en annan känsla är ändå starkare.

Allt har sin tid, eviga uppdrag främjar inte hur länge som helst utvecklandet av nya perspektiv och idéer om den sociala skulpturens form.

Just nu, efter tolv år känns det precis lagom att lämna över.

Ibland tänker jag på det spanska ordet alma när jag läser vår förkortning ALMA. Alma på spanska betyder väl ungefär "själ".

En rent tillfällig, men tilltalande, språklig likhet som för mig fått en egen innebörd.

Lennart Eng, tecknare, konstnär, grafisk formgivare och lärare, samt ledamot i juryn för ALMA, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

läs mer

Header logo